Värdelös bloggare

Vi är inne på den sita månaden i Turkiet nu och jag sitter här och undrar vart tiden flög iväg. Det har varit tyst på bloggen den senaste tiden av den enkla orsaken att jag ä för lat för att skriva. Jag har märkt att jag är en person som inte borde blogga eftersom jag efter en kort tid blev väldigt lat och omotiverad till att skriva.

Det märks att det närmar sig slutet på säsongen eftersom hotellpersonalen minskat drastiskt efter att alla sommarjobbare och praktikanter åkt tillbaka till sina skolor och även Nazars personal börjar minska. Från mitt team åkte en hem förra veckan och från guideteamet åker en på tisdag. Det är hemskt att ta avsked till personer man inte vet när man kommer träffa igen. Det skulle också vara så mycket lättare om det var ett stort avsked och så åkte man hem, istället för som det är nu med ett avsked nu som då.  Det får en verkligen att tänka på att snart är det man själv som står med väskan, redo att åka hem. Men det är ingen vits att gå runt och bäva inför den dagen, den kommer komma oavsett hur mycket man tänker på den så det är lika bra att inte tänka på det och göra det allra allra bästa av den sista tiden nu. Hade faktiskt en underbar vecka förra veckan när mina favoriter Robin och Sophie var och hälsa på. Vi gjorde inte så mycket speciellt, njöt mest bara av varandras sällskap. Det var första gången sen januari som vi befann oss alla tre på samma ställe så det var verkligen uppskattat att få lite tid tillsammans. I synnerhet med tanke på att efteråt drog sophie iväg till Asien på obestämd tid. Det är inte lätt när man är tre vänner som alla älskar att resa. Imorgon är vi lediga och vi som brukar vara emot att planera en massa till våra lediga dagar har planerat en dag med paddleboarding, poolhäng, shoppingtrip till närliggande staden Söke och middag på stan. Nu tar vi verkligen ut det sista av våra lediga dagar!

Det är en stor chans att bloggen kommer förbli lika tyst som innan efter det här, för som jag sa är motivationen inte den bästa och för att vara ärlig glömmer jag nu som då att jag ens har en blogg. Ett fåtal uppdateringar ska jag försöka få in här ännu, men vi får se hur det går.

Liten bildbomb

Jag har varit här i turkiet en bra stund nu sen jag var hemma på semester och har det fortsättningsvis så bra så. Tiden går så snabbt och det är skrämmande att tänka att jag bara har två ynka månader kvar. Jag har så otroligt blandade känslor när jag tänker på att åka hem så det känns som att min hjärna ska rivas itu. Å ena sidan skulle jag aldrig vilja lämna detta paradis, där jag älskar mitt jobb mer än jag trodde man kunde älska ett jobb, det det alltid är varm, där jag har fått vänner jag inte vet när jag kommer se igen när jag väl åker. Men å andra sidan har jag spännande saker på gång när jag kommer hem också. Lägenheten i Vasa är fixad med pojkvännen och jag flyttar dit när jag kommer hem, ska hitta ett nytt jobb och på så sätt börja ett nytt liv. Jag är förväntansfull inför framtiden och vad den har att medföra, men hur ska jag kunna lämna allt detta? Dessa tankar dyker upp rätt ofta, men det är bättre att bara skjuta dom åt sidan och njuta av tiden här till fullo.
Förra veckan hade jag också trevligt besök av min fina mor och hennes sambo. Som tidigare sagt är det ju så roligt när någon kommer hit och ser vad man egentligen gör här så det var himla skoj att dom kom. Har också ett besök till att se fram emot när två av mina favoritpersoner kommer hit om en dryg månad, nämligen mina före detta klasskamrater Robin och Sophie.
Jobbet löper på som vanligt även det är lite lugnare just nu. Skolorna har nyss börjat och det märks verkligen på mängden barn vi har. Dock är det lite skönt med lite tid att varva ner och samla lite ny energi tills höstlovet kommer och för med sig mera gäster igen. Under högsäsongen var det sån full rulle hela tiden så det mesta gick bara på rutin. Nu har vi lite tid att komma på nya lekar och aktiviteter, lära oss nya danskoreografier och sådant.

jag känner också att jag har varit dålig på att lägga upp bilder så nu kommer iallafall en del

Dagen då vi åkte på roadtrip och hade med oss vår fina val Benny hela dan

Mysiga byn Sirince där vi åt frukost

Turkisk frukost

Favorittjejen♡

Vackra Kusadasi

Seanste lediga dagen spenderades på Budha beachclub

Ska du no fara tibaka...?

oj mina goda vänner, nu är det ett bra tag sen sist. Jag har hunnit med en del under denna tid, bland annat vara hem till Finland i en vecka. 

Under den tid jag var hemma känner jag att jag har svarat miljoner gånger på samma fråga, den frågan som också fick äran att bli inläggets rubrik. Det är ingen nyhet att det har varit lite orolighter i turkiet men efter den misslyckade statskuppen verkar folk tro att landet är i kaos och att jag är i dödsfara och så är det verkligen inte. Missförstå mig inte, det är så fint att se hur många som bryr sig om mitt välbefinnande men tänkte bara göra det klart ifall det finns flera som undrar. 

Jag har inte en gång här i Turkiet kännt mig otrygg eller varit rädd över att vara här. De oroligheter som sker är mestadels vid gränsen till syrien, Ankara och Istanbul. Jag ligger väldigt långt borta från alla dessa ställen och märker inte av nånting, skulle jag inte läsa nyheterna skulle jag inte veta av att nånting av det har hänt. Medierna gör ju också sin beskärda del och får allt att verka större än vad det är när dom filmar bombdåd och demonstrationer och sänder det i nyheterna, men glömmer bort att säga att Turkiet är ett enormt land och att dessa händelser är centrerade i ett litet område. Bilden av Turkiet förvrängs och folk blir räddare för att komma hit, och det är synd, otroligt synd. När folk frågade mig om jag ska åka tillbaka svarade jag också att det är väl självklart, jag har ju ett jobb att sköta. Skulle ni åka på semester från ert jobb och bara ringa och säga att ursäkta men jag tänkte att jag kommer inte tillbaka mer? Nej. Lika lite som ni kan göra så, kan jag göra det. Så här är jag, och jag vill vara här. Jag har också 100% tillit till Nazar, och vet att skulle det vara farligt för oss att vara är skulle dom inte låta oss vara det. Dom har ansvar över sina gäster och anställda och skulle inte utsätta oss för fara.

Så ni kan vara lugna, jag är säker och älskar att vara här. 

Att vara hemma var underbart, det var så roligt att träffa familjen, pojkvännen och alla vänner. En vecka gick fort och det var mycket man skulle hinna med, nu är jag tillbaka till vardagen och redo till 1000 att fortsätta resten av säsongen!

Finbesök

Det har varit tyst på bloggen länge nu, och det är mest pågrund av att mina systrar har varit här en vecka och hälsat på! Efter så lång tid ifrån varann var det underbart att träffas och när dom klev ur bussen var det omöjligt att hålla tårarna tillbaka. Vi har haft en fin vecka och det har varit så roligt att ha någon hemifrån här så jag har fått visa vad jag egentligen sysslar med. En av dagarna dom var här åkte vi över till Samos. Det är enkelt att ta sig med båt från kusadasi till Samos, det känns ganska häftigt att det bara tar en timme att åka till Grekland. Det var jätte fint på Samos och vi hade en väldigt bra dag där. Jag har ju fortfarande jobbat fast dom har varit här så ibland har det varit lite stressigt med att hinna jobba och umgås med dem.  Men det var sjukt roligt att ha dom här och jag är tacksam över att dom kom.

Annars löper jobbet på som vanligt, känns som att tiden bara rinner iväg och snart har halva tiden gått. Vi bar också märkbart mera gäster och vi har börjat få massor med norska barn i våra klubbar. Jag gillar att ha norska barn för det är ganska lätt att lära sig och också lätt att förstå, så det känns som att jag gör mera framsteg med norskan än med danskan.
Mina knän blev också bra efter besöket till doktorn så nu kan jag dansa för fullt igen. Förra veckan hade jag en oerhört duktig grupp i dansskolan och jag var så stolt när jag såg dem uppträda. Även om vi bara tränar en timme i tre dagar utvecklas dom så mycket och det är så roligt att se. När man  har barn man verkligen tycker om så känns en vecka alltför kort.

Jag var ledig de flesta av kvällarna mina systrar var här så ikväll är det äntligen dags för minidisco och jag är så taggad att gå upp på scenen igen!

Varmt och bra!

Värmen har verkligen kommit nu och har mellan 35 och 40 grader varje dag. En dag var det 42 grader och vi gjorde en poolround där jag fick vara Nemo. Då var det otroligt hett att vara inne i kostymen när det var så varmt och gassande sol. Samma dag fick jag också dansa två minidiscolåtar som Nemo och jag tror jag har aldrig svettats så mycket i mitt liv. Men det är fortfarande så roligt, så man tänker egentligen inte så mycket på hur varmt det är. Har haft det ganska lugnt den senaste tiden eftersom jag har varit tvungen att ha paus från minidscot ganska länge nu för att vila mitt knä. Problemen med vaderna har jag sluppit men har istället fått en inflammation i knät. Men var på ett besök till doktorn så nu har jag fått medicin så nu ska det väl reda upp sig snart.
Annars då. Det märks att vi har börjat få lite mer gäster eftersom vi har barn i alla klubbar nu. Har fått ha simskola denna vecka och det var riktigt roligt. Dock gillar jag mer att ha dansskolan än simskolan men det är fint med variation. Det är underbart att jobba för Nazar när man har en sån otrolig variation i sina arbetsuppgifter, för då blir man inte nånsin trött på något. Vår familyday har också kommit igång nu, där får hela familjen komma en eftermiddag och så har vi aktivitetsguider gjort olika stationer runtom på hotellet med olika uppgifter där dom samlar poäng och så tävlar familjerna mot varann.
 Idag har det varit en sån dag då man ständigt tänker ”tänk att jag får betalt för det här”. Utifrån kan det verka som att vi har världens lättaste arbete och ibland känns det så. Men även om vårt jobb går ut på att leka har vi också ett enormt ansvar och det är ibland också ett mycket påfrestande jobb. Men idag har det verkligen inte varit påfrestande. Jag har haft chillout club hela dan och på morgonen spelade vi mest kort, på eftermiddagen var vi i Aquaparken där vi spelade vattenvolleyboll och åkte rutschkanor och på kvällen åt vi middag och sen gick vi och bowla. Imorgon är jag ledig och jag har absolut inga planer, får se imorgon vad jag hittar på.

Igår fick jag chansen att testa på vår familycruise. Det är en båtutflykt för hela familjen med olika pirataktiviteter för barnen. Denna är det guiderna som har hand om, men vi aktivitetsguider får möjligheten att åka med en gång för att studera den så vi ska ha lättare att berätta om den och sälja den till våra gäster. Den här utflykten var verkligen underbar! Man åker med båten genom ett naturreservat och det är så vackert. Kusadasi ligger riktigt nära Grekland så när man åker på denna utflykt påminner naturen mer om den grekiska än den turkiska. Båten stannar på olika ställen så man får hoppa i vattnet från båten och simma och vid ett tillfälle ordnas också skattjakt för barnen på stranden. Det var soligt och varmt och vattnet ar glasklart så man såg ända ner till bottnen. Skulle lätt kunna åka flera gånger på denna.

Allt man missar

En av dom svåraste sakerna med att vara här i Turkiet är att man får ett helt nytt liv här, men det liv man har där hemma fortsätter. Man skulle så otroligt gärna vilja delta i båda, men nu är man här och livet där hemma fortsätter utan en. Detta innebär ju att man missar många saker som händer hemma som man gärna skulle vilja delta på. Även om jag ett par gånger har känt att jag hellre skulle vara hemma den stunden än här i Turkiet så vill jag inte kalla det hemlängtan. Det är bara en längtan att för en stund få ta del av ditt vanliga liv, för ibland är det så irriterande att det fortsätter utan dig. Att få ge systern den stora kram hon förtjänade efter att ha fått sin fina fastanaställning och gratulera pojkvännen till det nya jobbet skulle ha varit så fint, och vad skulle jag inte ha gjort för att få vara hemma och möta systern när hon kom hem från sin tre månaders resa i Afrika? Nu är också min faster från Australien på besök hemma hos oss och henne har jag inte sett på två år så känns så synd att jag inte får chansen att se henne. Idag är också den dagen som man har haft siktet ställt på i flera månader nu, 16 juni. Pojkvännen slipper äntligen ut från militären och nu skulle jag vilja vara hemma med honom och dela hans glädje.

Men allt detta, är det lilla pris jag får betala för mitt fantastiska liv här. Det liv som är omtumlande, prövande, spännande, lärorikt och helt otroligt. Det finns inte en gång än som jag har ångrat att jag tog chansen att komma hit. Man lär sig så mycket här och växer så mycket, om det inte märks utåt så märks det i alla fall inåt och det är tillräckligt för mig. Jag älskar mitt liv här och jag älskar den person jag är när jag är här.
Det var inte ett lätt val att åka med tanke på vänner, familj och pojkvän men ack vad jag är glad att jag gjorde det. Jag tror det går inte att räkna hur många gånger jag har fått frågan ”men va, hur kan du åka när du har pojkvän?”
Självklart är det inget lätt val att lämna sin pojkvän i ett halvår och sticka iväg till ett annat land. Men det här var något jag verkligen ville göra, det var ju drömmen. Och jag står fast vid att man ska inte behöva välja mellan kärleken och sina drömmar, man ska kunna få båda. Ja, ett halvår är en ganska lång tid att vara ifrån varann men om jag inte skulle ha åkt, och om jag om några år framåt skulle ha sett tillbaka skulle inte ett halvår ha verkat som någonting och jag skulle ha blivit så besviken och ledsen över att jag aldrig åkte. Jag hade ju också turen att ha en så osjälvisk pojkvän som lät mig åka utan att klaga det minsta, och det är jag så tacksam för. Och att veta att vi kan vara borta från varann ett halvår och jag sen kan komma hem och allt är som förut, det är guldvvärt.

Det sista jag ska nämna är att nu är det exakt två veckor tills mina systrar kommer hit och jag är så ivrig så jag knappt kan behärska mig!

Sommaren är påväg♡

När vi först kom till kusadasi var vädret mycket varierande och det kom regnskurar ganska ofta och det var kallt på kvällarna. Nu har det verkligen ändrat och vi har haft runt 30 grader i flera dagar och vi njuter till max!
I torsdags var vi ju lediga och vi spenderade hela dagen i Aquaparken. Vi hade med oss spelkort så vi spelade, lyssnade på musik och simmade. Det bästa med lediga dagar är att få vakna och göra sig i ordning i lugn och ro och sen äta frukost läänge. Att få äta hotellfrukost varje dag är oerhört lyx, men dom dagar man ska jobba hinner man inte sitta och njuta så mycket så då är det skönt att göra det när man är ledig. Igår hade vi en lugn dag, eftersom fredag är gästernas första dag och då är nästan allihopa i vattenparken. På eftermiddagen hade vi bara ett barn och det var den norska tjejen. Hon åkte hem idag så vi var tvungna att säga hejdå igår efter minidiscot. Det var inte alls roligt att säga hejdå för vi har haft så roligt tillsammans, och jag tyckte så mycket om henne. Skulle jag få välja skulle hon få vara med mig här hela säsongen. Att bara ha ett barn i klubben är både lätt och svårt. Det är lätt för det är inte så mycket att hålla koll på och man kan göra i princip vad man vill, men svårt för att man inte kan hålla sig till den planering man redan har gjort. Men vi ritade och pysslade och sen gick vi till stranden där dom hade skumparty, det var såå roligt och jag längtar redan tills nästa gång. Efteråt byggde vi sandslott och lekte ett par lekar.
Idag har jag varit ledig igen (känns som att jag är ledig hela tiden även om det bara är 1-2 dagar i veckan) och har haft en riktigt bra dag. Jag sov läänge, gick upp till hotellet och åt lunch med kollegorna och sen låg jag bara vid poolen. Hade planerat att åka in till stan på dagen, men sparade det till kvällen så Jessika också kunde komma med eftersom hon hade kvällen ledig. Vi var tvungna att gå och fixa min jobbtelefon som har slutat fungera och sen gick vi till Starbucks och köpte varsin smoothie och satte oss på en bänk vid havet och satt där och pratade och njöt. Även om man inte har något ärende in till stan är det ändå så skönt att åka bort från hotellområdet när du har lediga kvällar.

Det har också varit bra för mig att vara ledig så jag har fått vila mina ben lite, eftersom jag har fått början på benhinneinflammation. Har även där hemma kämpat med detta men det har varit bra en lång tid nu. Men nu när jag har dansat så mycket minidisco är det påväg tillbaka. Våra danser innehåller mycket hoppande så det är ju självklart påfrestande för vaderna. Men har haft lång paus från dansandet och har stretchat mycket så nu tror jag det är på bättringsvägen.

Skumpartyt i full gång

Här spenderades lediga dagen

Så fint att sitta på kanten längsmed havet

Jessika♡

Ja, jag lever!

Har inte överhuvudtaget haft tid att skriva, eftersom det har varit så mycket på gång. Dancestars, Nazars dansskola kickar igång på fredag och kommer första veckan vara mitt ansvar så nästan all min lediga tid går åt till att lära mig koreografierna vi ska ha. Jag älskar verkligen att dansa och om någon skulle ha sagt till fjortonåriga jag att om några år kommer jag att vara danslärare i Turkiet skulle jag nog ha trillat av stolen. Från och med första juni kommer alla våra koncept vara igång och det innebär att utöver dancestars kommer också family day och swim a'hoy simskola. Innan jag kom till turkiet var vi ju i stockholm på utbildning, men förra veckan hade vi också "utbildning" en eftermiddag. Det var en genomgång på hur en lektion kan se ut med olika lekar och övningar och också hur föräldrarna skriver in barnen i simskolan osv. Det var roligt och jag tror det kommer bli skoj att ha simskolan, även om dansskolan kanske lockar lite mer.

Veckan som gått har varit bra, har haft kidsclub hela veckan så har varit med åldrarna 7-11. Vi har spelat fotboll,volleyboll, varit på skattjakt, lekt på stranden, varit i vattenparken och en hel massa annat. Det är svårt att berätta om våra arbetsdagar för man gör så många olika saker så när en vecka gått har man glömt hälften av vad vi har gjort.

Jag kämpar fortfarande vidare med språken och idag hade vi även vårt första Norska barn. Utöver henne var det bara finska barn i klubben så det var jag och en av dom finska aktivitetsguiderna som hade hand om dem. Jag kämpade på med min ickeexsisterande norska och det gick relativt bra. Vi har en norsk låt på minidiscot så jag försökte febrilt sjunga den i mitt huvud och plocka ord ur den för att kommunicera med henne. Norska är ju ganska lätt att förstå men vissa ord låter helt olika svenskan, så ibland är det lite svårt. När hennes pappa senare kom och hämtade upp henne så sa jag att vi har kämpat lite med norskan, så frågade han av henne: "men har du inte berättat för dem att du pratar flytande engelska?" och så ger hon mig ett strålande leende och säger "Nej!" Hon måste iallafall ha haft en fanstastisk rolig morgon när hon fick sitta och se hur mycket jag ansträngde mig för att prata med henne. Men hon var underbart söt och så rolig så det gjorde inget för mig att jag hade varit tvungen att prata norska.

I lördags hade vi en teamdag, där guiderna och aktivitetsguiderna spenderade hela dagen tillsammans. Det var en underbart rolig dag där vi började med att vara på fyrhjulingssafari. Man skulle vara två på en fyrhjuling och jag och Jessika från mitt team skulle vara på samma. Det var meningen att jag skulle köra och Jessika sitta på, men när vi körde en testrunda innan var jag så dålig (hehe oops) så det blev Jessika som fick köra. Vi körde nästan tre timmar ut i naturen och längs starnden. Det var så roligt, och häpnadsväckande vackert. Efteråt gick vi på lunch och sen gick vi till stranden, och var där några timmar. Efter det åkte vi till guidernas lägenhet och var där en stund innan vi gick och åt middag och efter det åkte vi hem.

Sitter som bäst också och kollar på flygbiljetter till mina systrar som kommer och hälsar på i slutet av juni. Vi är inte gjorda för att vara ifrån varann för länge så det ska bli så underbart att vi alla tre kommer vara tillsammans här en vecka, det ska bli så roligt och jag längtar så sjukt mycket!

Regnig dag

Idag har jag min extra lediga dag och vädret är inte det bästa. Från morgonen regnade det, men nu är det bara mulet så jag hoppas att solen skulle kika fram iallafall lite mot kvälssidan. Jag hade hoppats på sol idag så jag skulle få sola och jämna ut min horribla solbränna jag fick i torsdags när vi alla var lediga och låg hela dagen vid poolen. Men nåja, sol lär jag ju inte få för lite av här så en regning dag är inte hela världen. Det är också ganska skönt med dåligt väder, för då kan man med gott samvete bara ligga i sängen och mysa och se på film. Det behövs verkligen ibland, och särksillt efter denna vecka. Det har varit en tung vecka med energiska barn så jag har minsann varit i full gång hela tiden, så nu är det skönt att koppla av lite och samla nya krafter.
Allt går fortfarande bra på jobbet, och det blir bara bättre och bättre. Ju mer man lär sig och känner att man börjar komma igång påriktigt, desto roligare blir det. Alla i vårt team är nya förutom vår teamleader Linda så i början förlitade man sig bara på henne och tänkte inte så mycket själv, men nu när man känner till stället och jobbet är det lättare att ta egna initiativ och sköta saker själv och då blir det automatiskt roligare. Även minidiscot har vi fått börja sköta själva ibland. Första gången jag hade mikrofonen och skulle leda discot var jag så nervös så jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Att dansa inför folk har jag inga problem med men att prata, nej tack. Men igår vad det tredje gången jag hade mikrofonen och det gick mycket bättre, för man utvecklas så fort och snart tror jag det kommer gå hur bra som hellst.
På tal om att utvecklas så är det grymt roligt att se hur min finska utvecklas också. Jag och min finska kollega Jessika pratade om hur obekvämt det var när vi satt bredvid varann på flyget till Stockholm när jag knappt pratade någon finska och vi inte visste om vi skulle byta till engelska eller inte, och nu plötsligt pratar jag nästan flytande finska. Jo, jag säger en hel del fel. Ofta. Men jag bryr mig inte längre, och det är också det som gör att jag lär mig så mycket mer nu. Det spelar ingen roll om jag säger vissa ändelser och börjningar fel, sålänge folk förstår vad jag försöker säga så är allt bra. Igår hade jag kidsclub med finska barn, och var den ända finska aktivitetsguiden och det gick hur bra som hellst. Visserligen frågade barnen av mig varför jag pratar så konstig finska, men då sade jag bara att svenska är mitt modersmål och jag fösöker lära mig finska och därefter älskade dom att rätta alla mina fel efter att jag sagt något så jag skulle lära mig säga det rätt. Skulle någon ha sagt före jag kom hit att jag skulle leda aktiviteter enbart på finska skulle jag bara ha skrattat och tänkt "absolut inte, never gonna happen." Vem skulle ha trott att det krävdes att åka till turkiet för att lära sig finska?

Som en sista notering kan jag ju nämna att min telefon som jag lämnade i finland för att repareras är påväg hit nästa vecka med Lindas finska vän, och då har jag äntligen en anständig kamera att fota med, så då kommer det förhoppnigsvis mer bilder på bloggen också.

Och så gick det en vecka till

Dagarna går så fort här så det är inte klokt. Känns som att det bara är ett par dagar sen vi var lediga sist, och nu har det gått en vecka och vi är lediga igen. Den här veckan har gått galet fort och jag fick nästan lite av en chock när jag insåg att jag har varit i Turkiet i tre veckor redan. Jag älskar att vara här och jag är så stolt över att jag får kalla det här mitt hem, även om det är för en så kort tid. Det är så vackert här, och befolkningen är så vänliga, jag har fått många nya vänner och älskar mitt jobb. Kan det bli bättre? Det känns knappt som ett jobb när man har så roligt som vi har. Idag har vi firat Nemos födelsedag (Nemo fyller år varje onsdag), då ritar vi kort till honom med barnen, leker några lekar och sen kommer Nemo och hälsar på så sjunger vi för honom och äter tårta. Inte illa med födelsedagstårta en gång i veckan!
Vi har två olika scheman som vi har varannan vecka. Där står temat för dagen och så planerar vi vilka aktiviteter vi vill ha. I miniklubben har vi t.ex rymd morgon, indiandag eller baklängesmorgon. På förmiddagen har vi något liknande som de ovanstående och på eftermiddagen har vi någon form av pirataktivitet, det kan vara skattjakt, nemos födelsedag eller pirattest. Så en arbetsdag i miniklubben kan se ut såhär:
09:45-10.15: barnen anländer, vi spelar uno och ritar
10.15-12.00: vi pysslar, målar ansiktsmålningar (ansiktsmålning är nödvändigtvis inte en daglig aktivitet men både vi och barnen älskar det så vi gör det i princip varje dag) sedan leker vi olika lekar och där emellan tar vi alltid en paus där vi sitter och pratar och dricker läsk.
12-14.15: lediga
14.15-17.00: samma sak igen,men med pirat tema denna gång. Pyssel,lekar, läskpaus, mera aktiviteter.
17.00-20.30: lediga
20.30- 21.15- minidisco

Jag gillar systemet att vi har ett schema at utgå från men att vi ändå har så mycket frihet när det gäller planering av dagen. Planeringen sker 20 minuter innan klubben börjar och i början kändet det lite men vi insåg ganska snabbt att man inte behöver mera tid. Vi har också insett att även om man har en plan för dagen får man ofta ändra dem och improvisera ganska mycket.
Minidiscot dansar man inte heller varje kväll, man har tre till fyra gånger i veckan. De dagar man inte dansar är man ledig resten av kvällen ända från klockan 5.
Igår hade jag kvällen ledig och jag passade på att gå ut på en promenad. När man jobbar runt så mycket folk hela dagarna är det skönt att få vara för sig själv en stund. Jag hittade ett jätte vackert ställe, som antagligen kommer bli mitt favoritställe att gå till när jag behöver lite lugn och ro.
Igår var vi också och studerade hotellets vattenpark. Vi testade de olika vattenrutschkanorna och det var så roligt! Vi måste testa rutschkanorna så vi vet vad barnen pratar om när de kommer till klubben och berättar om dem och vi måste också känna till stället ifall vi åker dit med dom äldre barnen eller tonåringarna i våra klubbar. (Ja, jag kommer få betalt för att åka vattenrutschkana hehe) Vi får inte använda hotellets pooler under vår lediga tid, men vattenparken får vi använda hur mycket vi vill.
Idag kommer jag och tre andra från teamet åka på Hamam. (Ett turkiskt bad bestående av kroppsskrubbning och massage. Googla om ni vill veta mer) och därefter åker vi till stranden och planerar att vara där så länge vi har lust och efteråt går vi ut och äta. Jag tror att det kommer bli en bra dag och det ska bli skönt att få slappna av och ta det lugnt.

Några bilder från vattenlandet

Alltid ansiktsmålning!

Bilder från nya favoritstället, dock gör ju bilderna ingen rättvisa

Lediga dagar

Torsdag är den dag då de flesta gäster åker hem och dom nya kommer, så då har vi våra klubbar stängda och alla i teamet är lediga. Igår var vi alla sugna på att sola men eftersom dom inte lovat så bra väder så hyrde vi istället en bil och drog iväg till Izmir på shoppingresa. Izmir är landets tredje största stad och ligger ca. 100 km från Kusadasi, och den var väldigt trevlig! Det finns inte riktigt någon inredning att skryta om i våra rum så vi bestämde oss för att åka till Ikea och köpa lite smått för att göra våra rum lite mer hemtrevliga. Våra rum är inte så stora, men riktigt lagom för en person. Vi är alla bara så glada att vi får bo i egna rum så det spelar inte stor roll hur dom ser ut.Vi passade även på att gå runt på stan och i slutet av dagen hade vi nog alla ganska många kassar på var! Vi spenderade hela dagen där och när vi väl kom hem på kvällen var vi alla så trötta så vi var nöjda att få gå och lägga oss. Det var en väldigt rolig dag, och det är också så roligt att vi redan har så kul tillsammans! Som jag sa så är alla lediga på torsdagar, men jag och min finska kollega Sina var även lediga idag. Varannan vecka är man ledig en dag och varannan vecka två dagar, så denna vecka var det vår tur att ha två dagar ledigt. Det behöver inte nödvändigtvis vara så att dom lediga dagarna är efter varandra men det råkade sig den här gången. Idag har det varit bättre väder så vi har passat på att ligga vid poolen och sola och bara ta det lugnt. På jobbet är det hela tiden full rulle, så det var uppskattat att bara ligga och läsa en bok. Som sagt så var det avresedag i torsdags, vilket innebar att dom barn vi har haft i miniklubben denna vecka åkte hem. Så i onsdags på kvällen efter minidiscot fick vi säga hejdå till dem och deras föräldrar. Det var lite rörande när man fick en sådan stor och varm kram av barnen och föräldrarna tackade oss för att vi tagit hand om deras barn och sade att det har varit en av dom bästa sakerna på deras semester, och efteråt ville några ta bilder med oss och barnen. Det var så fint att få höra att vi verkligen gör ett bra jobb, och se hur mycket vi påverkar våra gästers semester.
Men avresedag betyder också ankomstdag så nu har det kommit nya gäster till hotellet och nya barn att lära känna, så det ska bli spännande att se vad denna vecka kommer att medföra!