Ska du no fara tibaka...?

oj mina goda vänner, nu är det ett bra tag sen sist. Jag har hunnit med en del under denna tid, bland annat vara hem till Finland i en vecka. 

Under den tid jag var hemma känner jag att jag har svarat miljoner gånger på samma fråga, den frågan som också fick äran att bli inläggets rubrik. Det är ingen nyhet att det har varit lite orolighter i turkiet men efter den misslyckade statskuppen verkar folk tro att landet är i kaos och att jag är i dödsfara och så är det verkligen inte. Missförstå mig inte, det är så fint att se hur många som bryr sig om mitt välbefinnande men tänkte bara göra det klart ifall det finns flera som undrar. 

Jag har inte en gång här i Turkiet kännt mig otrygg eller varit rädd över att vara här. De oroligheter som sker är mestadels vid gränsen till syrien, Ankara och Istanbul. Jag ligger väldigt långt borta från alla dessa ställen och märker inte av nånting, skulle jag inte läsa nyheterna skulle jag inte veta av att nånting av det har hänt. Medierna gör ju också sin beskärda del och får allt att verka större än vad det är när dom filmar bombdåd och demonstrationer och sänder det i nyheterna, men glömmer bort att säga att Turkiet är ett enormt land och att dessa händelser är centrerade i ett litet område. Bilden av Turkiet förvrängs och folk blir räddare för att komma hit, och det är synd, otroligt synd. När folk frågade mig om jag ska åka tillbaka svarade jag också att det är väl självklart, jag har ju ett jobb att sköta. Skulle ni åka på semester från ert jobb och bara ringa och säga att ursäkta men jag tänkte att jag kommer inte tillbaka mer? Nej. Lika lite som ni kan göra så, kan jag göra det. Så här är jag, och jag vill vara här. Jag har också 100% tillit till Nazar, och vet att skulle det vara farligt för oss att vara är skulle dom inte låta oss vara det. Dom har ansvar över sina gäster och anställda och skulle inte utsätta oss för fara.

Så ni kan vara lugna, jag är säker och älskar att vara här. 

Att vara hemma var underbart, det var så roligt att träffa familjen, pojkvännen och alla vänner. En vecka gick fort och det var mycket man skulle hinna med, nu är jag tillbaka till vardagen och redo till 1000 att fortsätta resten av säsongen!

Finbesök

Det har varit tyst på bloggen länge nu, och det är mest pågrund av att mina systrar har varit här en vecka och hälsat på! Efter så lång tid ifrån varann var det underbart att träffas och när dom klev ur bussen var det omöjligt att hålla tårarna tillbaka. Vi har haft en fin vecka och det har varit så roligt att ha någon hemifrån här så jag har fått visa vad jag egentligen sysslar med. En av dagarna dom var här åkte vi över till Samos. Det är enkelt att ta sig med båt från kusadasi till Samos, det känns ganska häftigt att det bara tar en timme att åka till Grekland. Det var jätte fint på Samos och vi hade en väldigt bra dag där. Jag har ju fortfarande jobbat fast dom har varit här så ibland har det varit lite stressigt med att hinna jobba och umgås med dem.  Men det var sjukt roligt att ha dom här och jag är tacksam över att dom kom.

Annars löper jobbet på som vanligt, känns som att tiden bara rinner iväg och snart har halva tiden gått. Vi bar också märkbart mera gäster och vi har börjat få massor med norska barn i våra klubbar. Jag gillar att ha norska barn för det är ganska lätt att lära sig och också lätt att förstå, så det känns som att jag gör mera framsteg med norskan än med danskan.
Mina knän blev också bra efter besöket till doktorn så nu kan jag dansa för fullt igen. Förra veckan hade jag en oerhört duktig grupp i dansskolan och jag var så stolt när jag såg dem uppträda. Även om vi bara tränar en timme i tre dagar utvecklas dom så mycket och det är så roligt att se. När man  har barn man verkligen tycker om så känns en vecka alltför kort.

Jag var ledig de flesta av kvällarna mina systrar var här så ikväll är det äntligen dags för minidisco och jag är så taggad att gå upp på scenen igen!